Vi gör skillnad – men vad är det som avgör?

När vi ska rekrytera ny personal till våra verksamheter så slänger vi oss ofta med ”rätt person på rätt plats med rätt kompetens och förutsättningar”. Det låter ju bra, men vad innebär det egentligen?

För alla uppdrag finns det grundläggande formella krav som alltid ställs. Det är alltid en utbildning, på lägst gymnasienivå. Sen kan det tillkomma erfarenhet, ett dataprogram eller annan typ av kunskap som vid just det tillfället bedöms som absolut nödvändigt för verksamheten. Till det lägger vi oftast en ”bra-att-ha-lista”.
Huruvida de formella kraven uppfylls eller inte kan vi oftast läsa oss till.

I slutet av varje kravprofil tillkommer sedan – ”Stor vikt kommer att läggas vid personlig lämplighet”.  Självklart är det så, men jag vill mena att balansgången inte är helt enkel. Jag ser en grundläggande utbildning inom rätt område som en kvalitetssäkring. Att någon också valt att läsa efterfrågad utbildning tyder på att det finns ett intresse hos individen att jobba inom området. (även om jag vet att det inte riktigt alltid är så)

Men; konsekvenserna av att ta in ”fel person” kan få stora konsekvenser. I vår verksamhet möter vi människor varje dag. Vi måste leverera enligt önskemål och behov och vi måste göra det väldigt bra.  Du som t.ex. förälder, företagare eller anhörig – förväntar dig god service, på hög nivå och av kompetenta medarbetare. Vi måste ha integritet, ödmjukhet, förmåga att lyssna och förstå etc. etc. Det här betyder att fallenhet för uppdraget är viktigt.

Jag tror (vet) att en stor portion vilja, motivation, en gnutta mod och ett stort engagemang mycket väl kan fylla de allra sista pusselbitarna i den noggrannt uppställda kravprofilen.

Våra medarbetares kompetens, tillsammans med deras engagemang – det är det som gör skillnad!

(Jag vet att detta inlägg kan missuppfattas – jag menar inte att vi ska ha obehöriga lärare i skolan och outbildad personal inom vård och omsorg, men vi kanske kan vara kreativa i hur vi arbetar med vårt uppdrag totalt för att nyttja det engangemang och den vilja som finns hos många individer)