Jag gjorde ett mycket kort inlägg om organistoriska mellanrum häromdagen och har tänkt mycket på dem både innan och efter det. Jag har ju tidigare pratat om min husgud Mats Tyrstrup och då kopplat till hans forskning om ledarskap. Nu lånar jag hans uttryck organisatoriska mellanrum för jag tycker att det fångar och sätter fingret på en viktig utmaning i arbetslivet. Möjligen också i privalivets utmaningar men det får vi ta en annan gång.

Min känsla av flow infinner sig när arbetsuppgifterna inte är dina eller mina. När vi tillsammans har en gemensam bild av målet. En gemensam bild av vem vi finns till för och när vi gör vårt yttersta för att nå dit, för att tillgodose behov hos den eller de som behöver det mest. För mig sker detta bortom organisatoriska gränser och ansvarsområden.

Jag tycker att “hur löser vi detta gemensamt” borde vara ett oftare förekommane uttryck än “vem gör vad”, “vad är ditt ansvar” och “vad är mitt”. Jo jag vet, jag brukar förespråka tydlighet och blir inte ett sådant arbetssätt bara ett stort mishmash?

Jag tänker att vi förhoppningsvis redan jobbar såhär idag. Här kommer våra medarbetare in. Medarbetarna som vi låter växa, som får ta eget ansvar och som då, tillsammans med sina kollegor på den egna eller andras avdelningar löser problem och utmaningar tillsammans. Om de vet vilka problem och utmaningar som ska lösas, vilka som är viktigast och vad det ska leda till. Och då var vi tillbaka till det tydliga målet. Att gemensamt ha en bild av det och vad det innebär. Att veta vem vi finns till för och göra världen lite bättre för just den.

Den gamla goda hierarkin i all ära, den behövs där också, men för mig skapar den inte så mycket flow. Den gör det inte alldeles enkelt att ta hänsyn till helheten. Och i de flesta organisationer idag existerar den som en struktur bland många andra. Parallellt med processer och förbättringsarbete, projektarbete och tvärfunktionella uppdrag. Nyttjar vi det skapas lärande, utveckling och en känsla av flow.