Jag har verkat inom offentlig sektor nu ett tag och något som verkligen slagit mig är hur bra man är på struktur.

Innan mitt liv i offentlig sektor jobbade jag i en organisation som var riktigt duktiga på kultur. Där företagets värderingar satt i väggarna och där ledare och chefer levde som man lärde. Där ”walk the talk” var allmänt vedertaget. Den tydlighet som fanns i kulturen gjorde det lätt att leda. Tillsammans med tydliga mål blev det lätt att prioritera. Men jag saknade ett visst mått av grundläggande struktur.

När jag sedan började jobba i en av landets större kommuner var en av de första sakerna som jag tänkte – gud så skönt, här finns ju allting. Riktlinjen A och policyn B. Arbetsordningen Q och rutinen X. Det kändes som jag aldrig mer skulle känna mig vilsen.

Men vilsen var precis vad jag blev efter en tid. Var fanns den grundläggande gemensamma nämnaren för oss som medarbetare och verksamhet?

Med det vill jag säga att jag tror på den viktiga balansen mellan kultur och struktur. Mellan huret och vadet. Där det finns en kultur för hur man bygger upp en struktur. Två aspekter av en minsta gemensam nämnare som gör att alla medarbetare kan känna en trygghet i vägen framåt. I dagens komplexa organisationer behöver vi hitta sätt att leda och styra bortom den traditionella hierarkin, genom medarbetarnas kraft och kompetens och eftersträva en gemensam idé om vad vi ska göra och hur vi når våra mål.