I vårt förändringsarbete på personalavdelningen så finns det en intern dimension. I vårt arbete att rita om rutorna och slå ihop processer som tidgare var delade har vi strukturellt förändrat tillhörigheten för våra medarbetare. Vissa påverkas mer än andra men i arbetet att se vår avdelning som en enhet och utveckla känslan av att alla medarbetare tillhör samma är alla delaktiga.
Att bygga en kultur tar tid, att få alla att gå åt samma håll, att få tillfälle att sätta den på sin spets och utmana ledarskapet i vad det står för på riktigt kräver tålamod. Vissa delar kan vi ändra genom att bygga nya strukturer men vad krävs för att alla ska känna i hjärta och hjärna vad vi ska stå för? Jag tänker också att om medarbetarna upplever att förändringen är av större karaktär och kanske t.o.m. i vissa delar lite tvärtemot vad de är vana vid tar det ändå längre tid. Det kan ju vara så att det tidigare inte alls har varit okej att agera på det sätt som nu faktiskt efterfrågas.
Jag har reflekterat mycket över hur vi gör just det – når våra medarbetares hjärna och hjärta. Jag tror på att uppmärksamma de initiativ som tas och att främja och stötta våra medarbetares ageranden. Jag är övertygad om att INGEN går till sitt arbete med ambitionen att vidta så många åtgärder som möjligt för att vi ska misslyckas och inte nå våra mål.
Nej, jag är säker på att var och en av oss fattar de beslut och agerar på ett sätt som vi bedömer är det bästa just i den situationen, med de förutsättningarna som råder just då och den information som finns tillgänglig. För det mesta är det helt rätt, ibland ser vi i efterhand att ett annat agerande hade gett ett bättre resultat.
Hur det än gått måste vi som chefer och ledare visa att vi står bakom, att vi uppmuntrar initiativ, att vi firar segrar och att vi stöttar när det inte riktigt blev som vi tänkt, för nästa gång blir det det. För vad händer om ingen tar några initiativ – inte så mycket alls skulle jag tro. Eller som någon sa här om dagen – de bästa aktiviteterna är ofta de som blir gjorda.
Att leda i förändring ställer krav men det är också fantastiskt roligt och utvecklande. Att lägga på kulturperspektivet är berikande.
Senaste kommentarer