Som chef och ledare har du en mängd olika uppdrag och förväntningar på dig. Inte minst hur du ska vara och agera i själva ledarskapet. Närvarande. Lyhörd. Tydlig. Modig. Målinriktad. Omtänksam. Beslutsam. Jag skulle kunna ägna hela denna blogg åt dessa förväntningar. Jag har också förväntningar på min chef. Och en av de största förväntningarna jag har är att min chef ska backa mig. Hen ska finnas där. Hen ska stå upp för mig. Hur hårt den än blåser.
För mig är det självklart att jag och mina medarbetare presenterar en enad front. Utåt och inför andra håller vi ihop. Tycker vi olika tar vi det i enrum. Tänker vi jätteolika ska vi troligen inte jobba tillsammans.
Varken jag eller mina medarbetare är utan fel och brister – som tur är. Och alla springer vi fel ibland och gör en bedömning som vi hade gjort annorlunda med facit i hand. Det är okej – vi lär oss! Jag har mycket svårt att tro att människor och medarbetare sådär till vardags fattar beslut och värderar situationer med tvivelaktig agenda. Vi gör det som upplevs bäst för stunden, med den information vi har då, i den situation som vi befinner oss i. Och vi vill gott. Vi vill bidra. Vi vill väl.
Upprepas samma bristande agerande försvinner till slut förtroendet. Då behöver vi utvärdera om det går att fortsätta jobba tillsammans. Men fram tills dess står jag där – bakom dig och stöttar, bredvid dig och leder och framför dig när det känns svårt.
Senaste kommentarer