Organisatoriskt lärande, jag tror mycket på det. Att känna fler delar av en helhet. Att veta hur mitt arbete påverkar andra. Att hjälpa till att riva ned eventuella osynliga väggar och bygga hängrännor mellan stuprören.

Därför tror jag också på intern rörlighet och internrekrytering som en framgångsrik strategi. SJÄLVKLART i balans med att få in ny kompetens och nya perspektiv. Självklart. Men det finns en hel del fördelar med intern rörlighet som vi inte ska förringa. Det organisatoriska lärandet som ger oss en större förståelse för varandras arbete, kanske t.o.m. för en ny funktion. Att bidra med den organisatoriska kunskapen jag har med mig.

Att låta den enskilda medarbetaren utvecklas och växa genom nya ansvarsområden och uppdrag. Att lite lagom pusha en medarbetare att våga och prova nytt men med anställningen kvar i samma organisation eller företag. Att hjälpa till och göra så att det känns lite lättare att byta arbetsuppgifter och arbetskamrater.

Om kulturen kan präglas av detta kanske det heller inte blir så svårt eller stort att flytta på medarbetare eller inspirera till nya uppdrag när det verkligen krävs.

2008 arbetade jag inom tillverkningsindustrin. I och med finanskrisen raserades något som byggts upp under flera år på bara några veckor. Orderböckerna tömdes. Förändringsarbete inleddes. Ett av de större jag deltagit i.

När vi kom till den dag där vi skulle flytta runt på några av våra medarbetare inträffade något som jag inte då hade förväntat mig. På några ställen var det så att en specifik avdelning skulle bli färre, men kompetensen behövdes någon annanstans i företaget. Cheferna erbjöd då, som de bedömde, sina allra bästa medarbetare till sina chefskollegor. Och de gjorde det med stolthet. Det kallar jag moget ledarskap.

Och jag tycker generellt att vi som chefer ska känna oss stolta när våra medarbetare tar nästa kliv. Ta åt er av äran, ni har varit en stor del av att förutsättningarna funnits för att just denna medarbetare ska kunna utvecklas. Och ja, det är säkert en av dina bästa som väljer att satsa vidare, men jag är säker på att vi inte har något för att hålla i dem för hårt. Och om vi återgår till just den interna rörligheten så är det väl väldigt mycket bättre att din kollega får ta del av den kompetens just din medarbetare besitter än att hen lämnar företaget helt?

Om vi klokt delar med oss och är generösa mot varandra när utvecklingsmöjligheter dyker upp tänker jag att det också blir lättare att göra det även när det är svårt. När vi behöver ta gemensamt ansvar för att verksamhet och medarbetare ska få en så bra situation som möjligt vid tex omplacering.