Jag undrar jag… snart är det måndag igen och jag måste säga att jag tänker lite extra på dem i dessa tider. Det känns mer än någonsin att jag inte riktigt vet vad som väntar.
I min roll har jag möjlighet att hålla mig hemma under helgen. Det kan vara ett telefonsamtal eller kortare möte som behöver avhandlas men egentligen ingenting som hindrar mig från att göra det jag planerat.
Sju arbetspass, grovt sett med några varianter. Det är vad som hänt under tiden en vanlig helg. En lång helg som denna tio. En vanlig veckodag görs tre arbetspass medan du och jag går ett. Det hinner hända massor i vanliga tider, i dessa tider ännu mer. Eller mindre. Det beror på.
Fredag kväll, lördag dag, kväll och natt, söndag dag, kväll och natt. Det är vad sjukvårdens hjältar hunnit med. Allt medan jag pysslat i trädgården, skjutsat barn och kollat på någon serie. Sju pass där liv räddats, anhöriga tröstats och gamla tagits omhand. De är trötta, både fysiskt och psykiskt. Men de är starka. Modiga. Och de gör det för dig och för mig.
Om de ska kunna fortsätta rädda liv, trösta anhöriga och ta hand om de äldre så behöver vi andra hålla i och hålla ut. På sjukhusen kommer belastningen vara hög långt efter vi blåser faran över med nuvarande virus. Vi behöver att patienterna fortsätter komma i lagom takt. Vi behöver skapa andrum för vårdens medarbetare. Vi behöver;
– tvätta händerna ofta
– hålla avstånd men behålla kontakten
– stanna hemma, res inte i onödan
– vara rädda om oss och våra nära och kära
Senaste kommentarer