Feedback

För ganska länge sedan deltog jag i en utbildning där ett av målen var att sätta upp mål för sitt liv och börja planera för att nå dem. Det kanske låter stort men i stora drag gick det ut på att utifrån arbete, fritid, ekonomi, relationer och hälsa göra en nulägesanalys och sedan måla upp en bild av var var och en ville befinna sig om vi såg på ett par års sikt. Det var en coach som höll i utbildningen och ett av hans budskap var såklart att det är viktigt att tro på sig själv. Alla kan nå sina mål om man bara bestämmer dig. Han menade också att en medveten strategi hjälper oss att ta oss dit vi vill.

I hans strävan att vi skulle tro på oss själva och växa som individer fick han oss att lova att varje morgon göra en liten övning. Vid badrumsspegeln på morgonen skulle vi titta oss själva i ögonen, peka på vår spegelbild och säga –  ”Jag gillar dig!” Reaktionerna på detta skiftade, någon tyckte det var mer än nödvändigt fånigt och någon annan kanske kunde sträcka sig till att för sig själv mumla orden bakom stängd dörr. Nu var det ju inte det som var grejen – det skulle vara högt och tydligt och vi fick gärna upprepa frasen. Tanken var ju att vi skulle ”lura” hjärnan och den behövde höra orden. Oberoende av om övriga familjemedlemmar mötte oss med konstiga blickar och funderingar över om allt stod rätt till. Vår kursledare påstod att vi skulle märka skillnad när vi väl vant oss vid denna ritual.

Jag provade. Och jag märkte faktiskt skillnad. För varje dag som gick tänkte jag mer och mer på att jag dög som jag var och till slut började jag faktiskt tänka att jag var nog rätt bra i alla fall.
Jag vet inte om det var Luther eller vad det var, men mina morgonritualer har slutat innehålla en upprepning av denna fras.

Positiv feedback är dock inte desto mindre viktig! Den får oss att växa, den får oss att ta mer ansvar och den får endorfinerna i kroppen att börja jobba. MEN – när gav du dig själv eller någon annan positiv feedback sist? Det är nog så att vi behöver öva och jag tror att det är viktigt att tänka på att aktivt göra det i vardagen, att faktiskt leta positiva beteenden. Vi är ack så duktiga på att påpeka när något inte gått som det var tänkt, vilket också behövs för att vi ska bli bättre nästa gång och för att verksamheten ska utvecklas. Det är dags att skapa balans i detta.

Idag hade vi en utvecklingsdag med personalavdelningen och vår chef gjorde då en feedbackövning med oss. Vi delade in oss i grupper och alla fick skriva sitt namn på ett kuvert. Sedan fick de som satt i samma grupp skriva positiva saker om varandra, anonymt om man så ville. Ingen behövde redovisa utan jag fick med mig mitt kuvert hem med positiv feedback från mina kollegor på lappar.
Jag har läst dem nu – och jag kommer att somna med ett leende på läpparna ikväll. Och den dagen då det inte känns sådär hundra så kan jag ta fram mitt kuvert för det är ändå någon som tycker att jag är bra på nåt!

Jag tänker också att när en hel avdelning har ett kuvert med positiv feedback i sin ägo tillför det en hel del positiv energi!