Hörrni! Om det skulle vara så att ni hör att jag blivit bitter och gnällig – ge mig en stor spark i rumpan och tala om för mig att göra något åt min situation!
Veckan har bestått av en hel del inspiration och jag har haft förmånen att få lyssna på föreläsare i ämnen runt personalarbete och ledarskap. Bl.a har jag lyssnat till Veronica Lejsved som blev årets HR-chef 2011.
Veronica pratade om det fria valets gåva och om att ta ansvar och det är lite det jag vill förmedla med detta inlägg.
Det finns saker som är som de är och som vi antagligen inte kan göra så mycket åt – kan du leva med det? Släpp det i så fall. Det bli inte ett dugg bättre av du, jag eller någon annan lägger energi, kraft och tid på det. Och som Veronica sa – släpp det på riktigt!
Det finns också en annan utväg – att faktiskt lära sig att tycka om det – Gör det du tycker om eller tyck om det du gör.
Ett tredje alternativ skulle kunna vara att ta tag i situationen och göra något åt den, d.v.s. försöka att förändra.
Jag tror vi alla kan identifiera tillfällen där vi suttit och gnällt och kräkts över saker och ting – och det måste vi få göra, men jag tänker att det inte får ta över.
Jag har faktiskt gjort medvetna val i mitt liv – jag har valt mina jobb, min man, att skaffa barn, djur, hus etc. Och jag tar ansvar för de val jag gjort och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Vissa val kan tyckas vara förknippande med måsten, men för mig är det viktigt att det inte är ett måste. På en utbildning jag var på fick vi göra en övning där vi skulle skriva ned våra måsten – jag kom inte på ett enda. Det känns ganska skönt! Nu låter detta pretentiöst ser jag – vad bra jag är då… och vad lätt det måste vara att vara jag…. Jag är lyckligt lottad, jag medger det. Det innebär såklart även för mig att jag har dåliga dagar, en och annan syssla eller arbetsuppgift som jag kanske inte jublar över, barn som skriker, en man som slänger kalsonger i badrummet och djur som vill ha min uppmärksamhet – men jag har valt det och det är lättare att välja något än att känna att du måste något.
När jag sa upp mig från mitt förra jobb och fick frågan från en av mina kollegor i Stockholm vad jag skulle göra svarade jag lite skämtsamt att jag skulle bli ”Kommuntant”. (Ja, jag hade också fördomar, de är borta nu ;)). Jag fick till svar från henne att ”Mycket kan du bli här i livet Therese, men någon kommuntant – det blir du aldrig!”
Jag håller fast vid den kommentaren och några andra riktmärken i livet;
Det är ingen idé att oroa sig förrän det hänt. (Det mesta händer inte och då har du oroat dig i onödan)
Förhåll dig till det som är och påverka en förändring om det är möjligt.
Ta det lugnt!
Senaste kommentarer