Vi kallar dem hjältar. De själva säger ofta att de bara gör sitt jobb. Det är inte så bara. Verkligen inte. De räddar liv. På riktigt. Varje dag.
Det finns en enorm kraft inom vården. Alltid skulle jag säga men kanske speciellt just nu. Ärmar kavlas upp och många står redo. Sjukhus byggs om och nya arbetssätt implementeras med en hejdlös fart. Beslut att förhålla sig till fattas för att någon dag senare ändras. Vi förbereder oss för det vi tror oss veta ska komma. Då vill vi vara redo.
Vi är i stort behov av de som bara gör sitt jobb. Och vi behöver dem länge. Det har beskrivits som ett maratonlopp. Vi pratar inte om en arbetstopp på ett par veckor som sedan lugnar sig. Vi pratar om ett par månader. Då behöver vi, som alltid men ännu mer nu, värna om våra fantastiska medarbetare i våren. De behöver återhämtning och vila. De behöver få kliva ur skyddsutrustningen och andas ute i friska luften. De behöver få träffa sina nära och kära i den mån det går. Att planera för detta kan vara vår gåva till de som bara gör sitt jobb. Det kan inte förväntas att de ”bara ska ställa upp”. De förtjänar bättre än så. Att det blir mycket arbete är de införstådda och beredda på – vi behöver erbjuda dem en planering. Att vårda svårt sjuka patienter är de vana vid, men kanske inte så många på en gång – vi behöver erbjuda stöd i det. Att privatlivet blir påverkat av jobbsituationen är förväntat men ibland inte desto mindre påfrestande – vi behöver erbjuda kompensation för det.
Jag vill också kalla dem hjältar. Ni vet de som riskerar sin egen hälsa för vår skull. Det må vara deras jobb. Ett jobb som de älskar. Men de har valt att rädda liv på riktigt. Jag har valt ett kontorsjobb och kan jag på något sätt underlätta för dem genom att ta listan ovan och göra verklighet av den tillsammans med mina kollegor så hoppas jag att våra medarbetare inom vården orkar gå i mål i maratonloppet, få sin återhämtning och även fortsatt känna sig starka. De behöver kunna fortsätta göra sitt jobb. För dig och för mig.
Senaste kommentarer