Man kan ju inte annat än inspireras efter en hel dag med kloka medarbetare där diskussionerna gått högt och lågt. Där tankar fått flöda fritt och idéerna varit konstruktiva. Sen reflekterar jag lite – är jag hemskt gammaldags och omodern?
Jag kan inte riktigt låta bli att tycka att vi inom HR har en tendens att krångla till saker. Oftast i ett gott syfte och troligen inte med målet att det ska bli krångligt såklart. Men jag tänker att vi ibland i vår strävan att bli bättre, att utveckla oss själva och den verksamhet vi verkar i tappar bort viktiga delar av vårt upprag – det verksamhetsnära. Att vi teoretiserar och i någon mån akademiserar. Kanske i onödan.
Jag kan ta kompetensbaserad rekrytering (KBR) som exempel. Tro mig, jag är en varm förespråkare av kompetensbaserad rekrytering som metod, men för vems skull läser vi nu universitetsutbildningar inom området, bygger upp rekryteringscenter med kompetens inom KBR och erbjuder det som en tjänst. Jag vet argumenten – en effektiv rekryteringsprocess, kvalitetssäkring, en evidensbaserad metod för att behandla alla sökande lika och att minska felrekryteringarna. Jag fattar det – men;
Vad händer med vår verksamhetskännedom när vi lägger rekryteringen utanför övrigt stöd inom HR? För mig är rekryteringen ett nyckelverktyg för att lära känna och känna en verksamhet. Ha koll på inflöde och utflöde, veta vilken grupp jag har att jobba med. Stötta chefen i att sätta samman ett effektivt team med rätt kompetens och någon som också passar in i gruppen. Timing. Helhet. För mig väger detta upp och är nog så viktiga komponenter för en framgångsrik rekrytering. Jag tänker att vi lyckas rekrytera kompetensbaserat ändå, annars är vi väl ute lite på hal is…
Den interna organisationen inom HR är ett annat område. Jag hör ibland (och ibland ganska ofta) att vi behöver utveckla medarbetarna inom HR (och just den delen är givetvis sann) och att vi måste hitta ett sätt där de kan få mer strategiska roller. Annars finns risk att de slutar… Återigen – för vems skull? Strategiska roller ska ha sitt ursprung i ett verksamhetsbehov, inte i ett behov av att utveckla medarbetare inom HR. Och jag kan se att vi ibland lurar våra medarbetare – jobbet är var det är, behoven och uppdraget ser ut som de gör, vi kan inte hitta på. Och olika organisationer ser olika ut, ibland behöver man byta för att få nya utmaningar.
Kan ju hända att jag får halva, eller kanske till och med hela, HR Sverige emot mig nu. Men om jag ska sammanfatta min uppfattning och det jag försöker säga så får det bli;
HR är häftigt, vi kan göra skillnad. Vi har en enorm kompetens att bidra med – gör det! För verksamhetens och chefernas skull bara, inte för vår egen. Försök att se bortom trender och senaste mode, var en stabil partner som ger trygghet i organsationen.
Senaste kommentarer