Tisdagar är ledningsgruppsdagar på personalavdelningen. Förmiddagen spenderar jag med min kollega L och vår chef K och eftermiddagen spenderar jag tillsammans med ”mina” sektionschefer.
Det är alltid mycket intressanta dagar och innan dagen är slut har de flesta av ledarskapets dimensioner diskuterats. Allt ifrån att planera och resurssätta stora kommunövergripande projekt till att säkerställa att vår support är bemannad. Det ställer ofta krav på effektiv resursplanering. Med höga ambitioner och stort engagemang är det en utmaning. Det är lätt att det vi planerar de närmsta sex månaderna kanske är mer rimligt att klara av på två till tre år. Någonstans måste vi lära oss att inte göra allt på en gång, risken är att det inte blir något alls.
Så, hur prioritera? Strategiskt har vi uppdrag gentemot ledningen för kommunen, både politisk ledning och tjänstemannaledning. Samtidigt måste vi säkra att våra basprocesser fungerar och att vi dagligen levererar våra tjänster med hög kvalitet.
Detta var ett ämne för dagens möten då det just nu händer mycket kul i kölvattnet av bl.a. de beslutade personalstrategierna. Men, trots att en av bilderna vi målade upp på en whiteboard idag kändes lite väl mörk för att det skulle kännas så där riktigt bra så gick jag ändå hem med ett leende på läpparna.
Efter whiteboardbilden diskuterade vi nämligen ännu ett uppdrag som skulle innebära en del jobb. Jag presenterade mina idéer och räknade lite med att jag skulle mötas av en och annan suck och kanske en önskan att skjuta upp arbetet. Den spontana reaktion jag fick först var; ”Men det här är ju JÄTTEROLIGT att jobba med!!” Det är ju ett uppdrag som GER energi. Jag är så glad för den reaktionen och för att jag har så engagerade medarbetare och ja, då orkar vi lite till, för vi vill, och vi kan!
I förlängningen innebär detta att vi kan leverera ett än mer kvalitativt stöd till våra verksamheter och därmed också bidra i deras arbete att nå sina mål. Därmed når vi också vårt 🙂
Senaste kommentarer