Ibland springer livet ifatt. Både på jobbet och hemma.
Jag sitter just nu i hemmets lugna vrå – en plats jag älskar. Här hämtar jag krafft och energi. Här kan jag slappna av och umgås med fina vänner och min underbara familj. Jag kan också i lugn och ro arbeta lite, det gör mig inget alls, jag kan reflektera och skapa mig lite perspektiv på livet, stort som smått.
Veckan har gett mig all anledning att reflektera och sätta in händelser i ett sammanhang. Att stanna upp och fundera. Jag skulle nog kunna sammanfatta veckan med att jag har funnits där – för såväl mina medarbetare som för mina nära och kära.
I min proffession jobbar vi mycket med rådgivning – mestadels till chefer och i deras situationer som de sitter i dagligen. Det här gör vi nog rätt så bra. Men ack vad synnerligen enkelt det är att titta på en situation med objektiva ögon, bilda sig en uppfattning och komma med kloka råd. Det är något helt annat att sitta mitt i.
Att sitta mitt I ett tufft rehabärende.
Att sitta I samtalet med den besvärliga medarbetaren.
Att hantera alla tänkbara känslor.
Att inte låta mina egna känslor styra i nuet.
Att vara här och nu och fokuserad.
Att på bästa sätt motivera medarbetaren.
Att vara chef över andra chefer ger detta en extra dimension. Mina medarbetare vill ha mitt stöd och jag gör mitt bästa för att ge dem det. Men ibland är det mycket svårare än vad jag kan tycka att det är i någon annans verksamhet – nu handlar det om min egen avdelning.
Jag kan heller inte låta bli att då reflektera över ”alla andra” chefer i verksamheten. Det ger mig en extra förståelse för hur ensamt det kan vara, och tufft. Och hur viktig vår funktion blir att stötta cheferna på riktigt – inte bara som stöd i operativa processer utan även som ett bollplank, ett kvalitativt stöd som hjälper cheferna att få upp näsan ovanför vattenytan. Jag hoppas och tror att vi nu bygger detta förtroende i organisationen, för chefens egen skull.
Den andra delen av livet – det egna och privata uppskattar jag extra mycket just nu. Människor och vänner i vår allra närmaste närhet går igenom tuffa perioder och i det möter jag trasiga vänner. Om jag kan bara kunde bära lite av deras oro, sorg och ledsamhet. Om jag bara för en stund kunde ta deras plats.
Så till er alla – ta hand om det ni har, ta hand om varandra och vårda och värna era relationer. Försök sätta in livet i ett större perspektiv och gör ert bästa för att prioritera rätt. Livet är skört och det dyker upp många överraskningar längs vägen, både bra och mindre välkomna.
Bekräfta och bejaka dina medarbetare och kollegor, hälsa med ett leende, ge din man eller fru en extra kram och kryp upp en extra stund med barnen i soffan.
Senaste kommentarer