Att ingjuta mod

Snälla Therese – läs igenom detta och säg att vi är överens. Jag har skickat det till C och E.

Fantastiskt! Jag gillar initiativ från våra medarbetare och självklart kände jag mig överens. Livet går ju vidare även om chefen befinner sig onåbar i en vecka och vad skulle hända om våra medarbetare skulle bli helt handlingsförlamade och förlora sin intiativförmåga? Som tur är behöver jag inte alls vara orolig för detta på vår avdelning.

Som chef och ledare vill jag skapa förutsättningar för mina medarbetare att ta ansvar. Vår verksamhet är beroende av självgående medarbetare som vågar prova, som fattar egna självständiga beslut i vardagen och vågar lita på sin kompetens. Det låter ju ganska enkelt, men jag börjar inse att det krävs en del mod. Det krävs också tillit till ledningen och tillåtelse från sina kollegor. Och någonstans hjälper det inte hur mycket vi säger orden, vi måste få tillfälle att verkligen visa att det är ok.

Jag tror på att vattna där det gror. Att leta goda exempel. Att uppmuntra de initiativ som tas. Att låta människor ta lite plats och växa. Jag känner mig stolt den dagen någon tar nästa kliv i utvecklingen. Det som kanske till en start kan ses som lite besvärligt kan vara nödvändigt för att ge utrymme till någon eller några andra.

Jag tänker också att i själva stödet till medarbetarna att våga vara modiga ligger att som ledare både gå framför, bakom och bredvid. Framför för att lite kratta i  manegen och kanske fronta lite men också för att vara en god förebild. Bredvid för att medarbetarna inte ska behöva känna sig utkastade på hal is och bakom för att fånga upp och pusha på i lagom dos. Att möta medarbetaren där han eller hon är och ge det stöd just han eller hon behöver.