För mig är det viktigt att vara sann mot mig själv. Det är också något jag försöker lära mina barn, att följa sin inre kompass. Det senaste året har gett både mig och familjen flera anledningar att tänka över vad som är viktigt på riktigt.
Även i vardagen på jobbet försöker jag följa denna devis och också prata med andra om varför jag tycker det är så viktigt. Vi sätter oss ju alla i en roll när vi kommer till jobbet, och ju mer framgångsrikt vi kan hålla oss till den professionella rollen, vara personlig men ej för privat, desto bättre tror jag vi lyckas. Klara att möta både framgång och motstånd, att lära men inte ta åt sig personligt. Jag tror dock inte att vi vecka ut och vecka in kan slå knut på oss själva för att leva upp till de förväntningar som finns på den roll jag har på jobbet. De flesta som trivs och utvecklas på jobbet som jag träffat vittnar också om att de kan vara ungefär sig själva även i sin roll.
Den framgångsrika ledaren använder sin person och sina egenskaper på ett sätt som gör hen till en bättre ledare, utan att bli allt för privat. Detsamma med medarbetaren.
Jag har bytt riktning och arbetsplats några gånger i mitt yrkesliv och varje gång har jag känt att ”nu är det dags”. Det har inte alltid handlat om att jag har haft förväntningar på mig eller ett uppdrag som jag inte ställt mig bakom. Ett aktivt val av ett jobb i offentlig sektor var en sådan insikt jag hade just då, när jag bytte från det privata näringslivet. Jag vet också att jag skulle ha svårt att jobba med en ledning som jag inte skulle kunna stå upp för.
För mig är uppdraget centralt i kombination med kultur och förtroende. Och jag är ganska krass här – det är inte jag som bestämmer mitt uppdrag. Gillar jag inte det jag får så är det mitt ansvar att hitta på något annat.
Vad är det då som händer? För mig är det viktigt att uppmärksamma de små signalerna hos mig själv. Är jag fortfarande engagerad? Känner jag att jag har mer att ge och kan bidra? Är organisationen funktionell på ett sätt som skapar förutsättningar för den utveckling jag vill se? Både du och jag känner nog igen någon som kanske skulle bytt riktning lite tidigare i livet, där kanske både bitterhet, missnöje och t.o.m. ilska tagit över vardagen på jobbet.
Och snälla – skulle du se dessa signaler hos mig och jag inte uppmärksammat dem själv – tipsa mig om att byta riktning!
Senaste kommentarer