Efter en lång och skön sommar har jag idag återvänt till jobbet. Det känns både kul och spännande men jag får ändå erkänna att det går något kärvt att ändra från ”home-mode” till ”work-mode”
Då kan man ju roa sig med att läsa alla tips om hur man ska göra för att övergången mellan semester och arbete ska gå så smärtfritt som möjligt. Försöka ta till sig av att fortsätta grilla på kvällarna, sitta ute och försöka boka in en weekendresa inom en inte allt för lång framtid. Många tips går också ut på att kanske ta sovmorgon första dagen eller sluta lite tidigare för att hinna fortsätta njuta av sommaren som är kvar.
Då tänker jag att ja, jag är lyckligt lottad. Jag går inte på schema, jag har inte jättemånga möten inbokade första veckan och jag kunde smygtitta lite i mailen redan under helgen för att i lugn och ro kunna börja beta av och se om det var något direkt akut som måste tas om hand. Jag skulle säkert kunna sluta lite tidigare på fredag och jag kan jobba lite hemifrån om jag så önskar, så länge min verksamhet så tillåter och inte vårt uppdrag blir lidande.
Men, hur många har möjlighet till detta? Jag har inte elever som står utanför klassrummet eller äldre som väntar på att få sin mat. Ingen väntar på att få sin medicin och inget barn gråter. De allra flesta som jobbar i vår verksamhet är direkt behövda av dem som de arbetar med. Någon är beroende av att just de finns där på rätt plats och i rätt tid. De allra flesta har också kollegor som väntar på att bli avbytta på sitt pass och någon blir drabbad på riktigt om jag kommer sent eller måste gå tidigt.
Så, till alla hjältar som finns där för att att andra behöver dem, både kollegor och de vi finns till för, hoppas att ni har och har haft en fantastisk sommar och att ni får tillfälle att njuta av era lediga stunder. Som vanligt gör ni en fantastisk insats varje dag och ni är behövda varje dag, varje timma och var minut.
Vad är era tips för att smygstarta efter semestern – även om verksamheten drar igång med rivstart?
Senaste kommentarer