De senaste fyra dagarna har jag varit i skogen i Bredsjö på utbildning i personligt ledarskap. Där har vi aktivt valt att vara otillgängliga, fokuserade på vår uppgift och med så lite intryck från omvärlden som möjligt. Jag hade bestämt mig för detta innan, men valet var ändå inte så svårt eftersom det inte gick att uppbringa en telefon med täckning eller ett nätverk som gick att ansluta sig till.

Det har varit tufft. Mycket tuffare än vad jag kunde tänka mig från början. Målet med hela utbildningen som sträcker sig fram till våren är ju att vi ska få ökad självkännedom och genom det utveckla vårt ledarskap i den riktning vi önskar. Jag kan tycka att det är svårt att hitta sådana här utbildningar som jag tänker att jag ska ska bli berörd av. Min utbildningsbakgrund och mitt dagliga arbete gör ju att många frågeställningar i ämnet ledarskap stöts och blöts så där lite till vardags.

Men, jag har verkligen blivit berörd de senaste dagarna och ögonen är ännu lite mer öppnade inför mig själv – både styrkor, resurser, drivkrafter och utvecklingsområden. Jag kommer hem och är alldeles full av intryck och det kommer att behövas en del reflektion för att landa tror jag. Jag är också berörd och inspirerad av mina meddeltagare på utbildningen och deras historier och dilemman. Det är intressant att se vad som händer med människor under en sådan här period. Hur vi flyttar oss i vårt sätt att se på oss själva och hur situationer vänds och vrids på för att resultera i en idé hur en eventuell lösning skulle kunna se ut.

Jag är just nu helt dränerad på energi och känner mig ganska tom, men jag är övertygad om att energin kommer att vara på topp när jag landat lite och reflekterat över dagarna som varit.

Jag ser med tillförsikt fram emot nästa tillfälle.